Säkert har du hört att ett av förra årets ”nyord” blev ”direktare”. En direktare är en begravning helt utan ceremoni. Det är ett tidseffektivt och billigare alternativ för de anhöriga, men är det säkert att man inte ångrar sig efteråt?
Alla reagerar olika på sorg. En del reagerar öppet och med mycket känlsoyttringar, andra vill hellre dra sig undan. En del verkar tillsynes oberörda, men sörjer i ensamhet. Det är viktigt att komma ihåg att alla reagerar på olika sätt och lägger olika mycket värde i en ceremoni. Det är upp till var och en hur man vill ge uttryck för sin sorg, och inget man kan påtvinga människor. Det är bra att veta att det inte behöver gå långsamt eller bli dyrt bara för att man inte väljer en så kallad ”direktare”. På Göteborgs begravningsbyrå kan man till exempel boka in allt via nätet, läs mer här.
Begravning är att ta farväl
Allt färre ägnar tid åt en begravning, och antalet gäster till en begravning har halverats på tjugo år. I Stockholm är nästan 9 % av alla begravningar så kallade ”direktare”, något som också blev ett nyord i SAOL. Ändå är det så att begravningen är tillfället för folk att få träffas av en gemensam nämnare och tillsammans ta farväl. Det är ett sätt att inte bli ensam i sin sorg, och därför är det ett mycket bra och effektivt sätt att minska sorgen. Delad glädje är dubbel glädje, men men sorg fungerar det annorlunda.
Förmodligen är det vår stressiga vardag som gör att färre ägnar tid åt begravningsceremonierna – det är svårt nog att få tid till annat än arbete och vardagspusslet. Man ska se till tendensen med respekt, och inte döma ut folk som inte har en ceremoni. Men funderar man själv på ett liknande upplägg ska man dock ta sig en funderare. I efterhand är det nämligen många som ångrar sig att de inte tog ordentligt farväl, och eftersom skam och skuld är nära förknippad med sorg är det nära till hands.